Hälsa

Sport Löpning Friidrott och fullständig förklaring

Löpning är frekvensen av snabba steg som, när de utförs, gör att kroppen har en tendens att flyta eftersom endast en fot är på marken åt gången. I atletisk tävling delas löpning in i fem sporter, nämligen kortdistanslöpning, medeldistanslöpning, långdistanslöpning, häcklöpning och stafettlöpning. Varje typ av löpning har olika tekniker och regler. Här är en mer komplett förklaring till dig.

Löpning i friidrott

Löpsporter kan delas in i fem, följande är en förklaring och skillnader för varje gren.

1. Kortdistanslöpning

Kortdistanslöpning inleds med knäböj, kortdistanslöpning är en av de idrottsgrenar som tävlas på distanserna 100 m, 200 m och 400 m. På kortdistanslöpning kommer personer som tävlar att springa i full fart (sprint) så detta lopp kallas ofta också för en sprint. I kortdistansloppet är starttekniken som används en knäböj och löpare måste placera fötterna på startblocket innan matchen startar. Domaren kommer att ge en gradvis signal, nämligen "Vill", "Klar" och "Ja". Signalen "Ja" kan också göras med ett pistolskott. Vid varje steg i köet kommer löparen att ändra sin kroppsposition vid starten som var helt knäböjd för att gradvis stiga. När ordet "Ja" eller ett skott ljuder kommer löparen att börja springa. I löptävlingar är startteknik ett mycket viktigt steg. För om en löpare gör tre misstag i starten kan han eller hon diskvalificeras från loppet. Kortdistanslöptävlingen i stora tävlingar genomförs i 4 etapper, nämligen den första omgången, den andra omgången, semifinalerna och den sista omgången.

2. Mellandistanslöpning

Mellandistanslopp täcker en sträcka på 800 eller 1500 m. Nästa gren av löpning är medeldistanslöpning. Inom friidrotten är medeldistanslöpningen uppdelad i två distanser, nämligen 800 m och 1 500 m. För 800 m löpningen är tekniken som används en knäböj. Under tiden, för en längre sträcka, gör löpare en stående start. Till skillnad från kortdistanslöpare som kan anstränga all sin kraft när loppet väl startar, måste medeldistanslöpare, särskilt de som täcker en sträcka på 1 500 m, vara bra på att hantera uthållighet och snabbhet. Här är en medeldistanslöpningsteknik som måste övervägas.
  • Kroppen ska alltid vara avslappnad och avslappnad.
  • Armgungning bör hållas från att vara för hög som vid kortdistanslöpning.
  • När du springer, luta dig framåt cirka 15 grader från den vertikala linjen.
  • Fast steglängd och bredd på trycket på framåtlårsvingen.Steglängden ska matcha benlängden.
  • Knäna höjda tillräckligt (inte lika högt som sprint).
Samtidigt är tekniken för stående start i medeldistansloppet som följer.
  • När domaren säger signalen "Redo", förväntas löpare kliva fram medan de står upprätt bakom startlinjen.
  • När signalen är "klar" placerar löparen vänster fot framför och höger fot bakom men har ännu inte trampat på startlinjen. Kroppen lutar framåt.
  • Vid signalen "Ja" börjar löparen springa i ett långsammare tempo.

3. Långdistanslöpning

Långdistanslöpmaraton på motorvägen Långdistanslöpning i friidrott är en löptävling över en sträcka på mer än 5 000 meter. Distanslöpningsdistanserna som ofta tävlas är 5 000 meter, 10 000 meter och 42 195 meter maraton. De 5 000 m och 10 000 m långloppen kan hållas på stadionbanan eller på motorvägen. Medan du springer hålls ett maraton vanligtvis på motorvägen eftersom den tillryggalagda sträckan är mycket lång. Precis som andra löpartävlingar bestäms vinnaren i långlopp av den snabbaste tiden att nå mål. Men i praktiken måste långdistanslöpare vara bra på att hantera sin energi och andedräkt för att avsluta loppet bra. Eftersom matchen kommer att pågå under lång tid spelar andningstekniken vid långdistanslöpning en mycket viktig roll. Andningstekniker som ofta används av distanslöpare är:
  • Andas från munnen
  • Frekvent användning av bukandning
  • Tar korta, ytliga andetag
  • Andas regelbundet och rytmiskt
  • Styr andningen genom att lyssna på andningsljud
Vid löpning kommer långdistanslöpare att använda yttersulan på mellanfoten som stöd. Starten som används i denna sport är en stående start.

4. Stafettlopp

Stafettlöpare skickar pinnen till nästa löpare Stafettlöpning eller kontinuerlig löpning är ett löplopp som genomförs i lag och varje spelare i laget måste tillryggalägga en viss sträcka innan de ger loppets kopplingspinne (stafettpinnen) till en lagkamrat i framför honom. Denna process kommer att upprepas flera gånger tills den sista löparen i laget når linjen. Ett stafettlöparlag består i allmänhet av fyra löpare, nämligen den första löparen, andra löparen, tredje löparen och fjärde löparen. Antalet stafettlöpare kan dock ändras enligt tävlingskriterierna till 2, 4, 8 eller fler så länge antalet är jämnt. I officiella tävlingar är antalet stafettlöpare som tävlar i ett lag vanligtvis 4 personer. Stafetterna som ofta tävlas är 4 x 100 meter och 4 x 400 meter. Det betyder att varje person i laget måste springa 100 eller 400 meter innan de slutligen når en lagkamrat som är i nästa position och ger stafettpinnen för att fortsätta loppet. Att acceptera och ge stickor i stafettlopp kan inte göras godtyckligt. Följande är kända tekniker för batongacceptans vid stafettlöpning:

• Tekniken att ta emot batongen genom att se (visuellt)

Löparen som tar emot staven gör det genom att jogga samtidigt som han vrider på huvudet för att titta på staven som den tidigare löparen gav. Mottagning av pinnen på detta sätt sker vanligtvis på antalet 4 x 400 meter.

• Tekniken att ta emot pinnar genom att inte se (icke-visuell)

Löparen som tar emot pinnen gör det genom att springa utan att titta på pinnen han ska ta emot. Sättet att ta emot pinnen utan att titta brukar användas i 4 x 100 meter stafettlopp. Dessutom kan givandet och mottagandet av batongen också delas upp i enlighet med i vilken riktning den ges, enligt följande:

• Teknik att ge och ta emot pinnar underifrån

Denna teknik utförs vanligtvis om löparen bär pinnen i sin vänstra hand. Mottagaren gör sig redo att ta emot pinnen med handflatan nedåt. Innan du ger ut batongen kommer löparen som bär pinnen att svänga den bakifrån och fram och ge den underifrån, i den riktning som är vänd mot mottagarens handflata.

• Teknik att ge och ta emot stickor från ovan

I denna teknik kommer mottagarens handflata att vara vänd uppåt och givaren av batongen placerar batongen i riktning mot mottagarens handflata. Vid stafettlöpning accepteras även stickor som bärs med vänster hand av vänster hand och vice versa.

5. Mållöpning

Löpare ska hoppa över målet i häckloppet Löpsporter som bedrivs genom att hoppa över målet kallas häck eller häck. Det tävlas tre distanser, nämligen 100 meter för damer, 110 meter för herrar och 400 meter för damer och herrar. I friidrottstävlingen kommer 10 häck att placeras på varje bana med följande regler:
  • I 100 meter häcklopp är avståndet från startpunkten till första målet 1,13 meter och från första målet till andra målet och så vidare är 8,50 meter. Avståndet från sista målet till mållinjen är 10,50 meter.
  • I loppet 110 m häck är avståndet från startpunkten till första målet 13,72 meter och från första målet till andra målet och så vidare är 9,14 meter. Avståndet från sista målet till mållinjen är 14,02 meter.
  • I 400 meter häcklopp är avståndet från startpunkten till första målet 1,14 meter och från första till andra målet 35 meter. Avståndet från sista målet till mållinjen är 40 meter.
Samtidigt har målet som används också vissa regler som måste följas, nämligen:
  • Mål ska vara gjorda av metall eller annat lämpligt material.
  • Höjden på målet som används i 100 meter häcklopp är 0,84 meter och för 110 meter måste det vara 1,067 meter. För damernas 400 meter är målhöjden som används 0,762 meter och 0,914 meter för herrar.
[[Relaterad artikel]]

Anteckningar från SehatQ

Det finns olika grenar av löpning inom friidrott och var och en har sin egen teknik som måste bemästras. Löpning kan vara en hälsosam fysisk aktivitet såväl som att träna fysisk smidighet.
$config[zx-auto] not found$config[zx-overlay] not found